Skörd

Nu är honungen äntligen silad!

Posted on Updated on

Årets första skattning är gjord och honungen ä äntligen färdigsilad. Tänk att jag varje år glömmer hur mycket arbete och tid det tar att få honungen klar för tappning på burk! I förrgår silade jag honung till halv två på natten, eftersom jag hade lovat att ha honung till försäljning dagen efter. I natt höll jag på till framåt 3-tiden, eftersom jag skulle åka från landet och ha honung med mig. Det tar rätt lång tid att jaga 50 kg honung genom en sil. Arbetet är inte ens klart med det. Nu är det bara nyslungad, dvs flytande honung. Sedan kommer ympning/rörning för att få rätt konsistens vid kristalliseringen.

Som liten hobbybiodlare så kan man inte hålla sig med maskiner, utan får använda ”knogfett” som min gamla mor brukade säga. Egentligen vill jag inte ens använda maskiner, men jag har råkat få lite fler bin och om det här blir en bra honungssommar så blir det mycket jobb! Det kan bli 3-400 kg att hantera manuellt om det vill sig illa/bra… Nå, den utmaningen tar jag om och när den kommer 🙂 !

Tills vidare kan jag bara konstatera att man blir glad av doften av honung och vax…

Annonser

Bedrövlig sommar

Posted on

Nu är det kanske dags för en första summering av biåret. Bedrövligt är ordet som kommer spontant. Kallt och regnigt väder som har ställt till det med svärmbenägenhet och unikt låg honungsskörd. Mina bin har gjort någonstans mellan 1/4 och 1/3 av den honung som borde ha producerats en normal sommar. Det mesta har de tillverkat under de soliga och varma augustiveckorna.

Jag väntade i det längsta med att skatta, men ville heller ta för stora risker med invintringen så jag skattade för en vecka sedan och började sedan genast att ge vinterfoder. Varroakontroller visar låg eller ingen infektion och det har jag nog vårbehandling plus ynglingsuppehåll att tacka för. Nu börjar honungshanteringen; ett klibbigt, tungt och egentligan ganska tråkigt arbete, tycker jag. Det roliga med bina är ju just bina! Å andra sidan är det uppmuntrande med kundernas intresse för och uppskattning av den goda och försiktigt hanterade honungen :-).

En gammal rostfri kaffetunna är en utmärkt ”separator” och bidrar till att silen inte så fort blir igensatt. Vaxrester flyter upp till ytan och honungen tappas ur nertill, nästan ren:

DSC00818

 

Det faktum att jag väntade ett par veckor längre med att skatta gav mig lite extra frustration – ljunghonung! Konsistensen är som en blandning mellan gelé och klister! Först är det segt att få ur vaxkakorna och sedan lägger det sig som geléklumpar i silen och måste masseras för att rinna igenom… Förhoppningsvis ger det en extra dimension till honungens smakpalett.

Ympen står i kylskåpet och snart skall den röras ner i upptappningstunnan. Först skall ett antal beställda burkar med nyslungat tappas upp. Ja, dvs att aller först skall burkarna inhandlas förstås, så i kväll går resan till hovleverantören, Freddy Duwe.

Jag började året med 5 samhällen. 2 dog, av olika anledningar. De 3 som blev kvar genererade 5 nya samhällen, så nu skall jag övervintra 8 samhällen i min lilla bigård. Det blir trångt! Egentligen hade jag tänkt övervintra hälften på landet, där de har stått under sommaren, men det är osäkert om bigården på landet kan vara kvar på samma plats nästa år.

Första skattningen

Posted on

I år kände jag att det verkligen var mina bin som hade gjort min honung. Jag tror att det mesta av den honung jag fick förra året ingick i leveransen när jag fick mina samhällen. Förra sommaren var ju riktigt dålig ur biodlarens synvinkel. Det var den väl för de flesta andra också, tror jag.

Förra året fick jag ungefär hälften av en genomsnittsskörd och det har sedan dess räckt till den närmaste familjen och lite till. I det här årets första skattning av mina två produktionssamhällen fick jag ungefär lika mycket och det ser ut att bli minst lika mycket ytterligare. Det känns som en stor rikedom att få så mycket honung av sina egna flitiga bin! En biodlare som har haft sin verksamhet länge och som vet hur man får stora skördar tycker säkert inte att det är något att jubla över, men jag är lyckligtvis fortfarande en storögd nybörjare!

DSC_0105

Den nyslungade honungen är som flytande guld och smakar bättre än någon annan honung. Här om dagen frågade en kollega, som bor mycket nära mig, om jag också hade fått vit honung – alltså rapshonung – men det hade jag inte, svarade jag, den är alldeles normalt kissgul… Det var väl inte förvånande att sällskapets samtal fortsatte på en lite låg, men trevligt skämtsam nivå!