Vårbestyr

Posted on Updated on


Nu har det varit goväder flera gånger och bina flyger ordentligt. De hämtar inte bara vatten, utan mängder av pollen. Ett samhälle hade en otrolig pollenrush – massor av pollenbin på ingång:

P1020539x

Jag tittade lite i samhällena i förra veckan, för att se om det var kris med foder, men igår var det dags att titta ordentligt eftersom det var en varm dag och jag var hemma och hade tillfälle. Ett av samhällena är litet och har haft utsot i kupan. Tråkigt, men det fanns lite, lite yngel och de flyger, så jag håller tummarna för att de skall repa sig. Ett annat samhälle är så stort att jag måste dela det så snart det är möjligt. Översta lådan:

P1020544

Andra lådan:

P1020543

Det är det samhälle som flyger redan vid 7-8º. De gillade inte att jag störde dem. Mellan översta och andra lådan hittade jag en väldigt död och intorkad mus. Det går inte att veta om det var bina som tog den av daga, eller om det var oxsalsyreförångningen i höstas, men det är en påminnelse om att vara uppmärksam på risken med möss i bikupan. Oxalsyreförångning kan ha andra goda effekter förutom att bekämpa varroa 🙂 .

P1020554

Jag tog bort några bottenlådor, satte på en extra låda på det stora samhället och på en av förra årets avläggare. Flyttade foder från ett samhälle med onödigt mycket, till ett som hade oroväckande lite och gav alla en dos Apiguard.

Idag testade jag min hembyggda ångvaxsmältare.

Principen är inte min egen idé – den har jag hittat på nätet – men jag har byggt delarna av spillvirke och sådant som jag hade liggande, så det kostade inget extra. Ångtvättaren, som här får leverera själva ångan, har vi haft i många år. Delarna nerifrån och upp är:
– uppfångningsbricka
– avståndssarg, som jag annars använder till lite av varje
– sarg med ånginlopp och handduk för finsilning. Inloppet har jag borrat så att det lutar lite nedåt, så att det inte skall rinna in vax i det.
– grovsilningsnät (bottennät) i ram av lister och plywoodspill
– ytterligare en avståndssarg, eftersom jag inte visste hur mycket material som skulle trilla ner.
På detta satte jag sex lådor med ramar och tre spärrgaller. Ovanpå detta ett lock av plywood och en sarg för att fördela trycket från spännbandet.

P1020546

P1020550

Ångtvättaren hade ett tufft jobb att få upp värmen i stapeln. Det tog 1,5-2 timmar innan det började komma vax. Först kom det sockervatten, eftersom några av ramarna innehöll gammalt foder. Det var ramar från ett samhälle som dog förra året. När det slutade komma vax öppnade jag stapeln och började skrapa rent ramar. Jag hann bara skrapa rent fem lådor innan det hade kallnat så mycket att det var orimligt svårskrapat, så jag fick ånga på den sista lådan en extra gång. Pupporna från de sex lådorna fyllde en liten trädgårdskorg.

P1020575

För att få det sista vaxet genom handduken (finsilen) fick jag ånga på ytterligare en gång, men då fick jag helt ren vax.

Lärdomen av dagens övning är att detta fungerar, men jag skall inte ånga fler än fem lådor i taget och helst bara fyra. Om jag har lite brått att bli klar skall jag inte finsila genom handduk, utan göra finsilningen som en separat övning.

 

Annonser

Bivåren är här!

Posted on Updated on

Sedan mitten av mars har bina varit igång alla dagar som är tillräckligt varma. Ett av samhällena flyger så snart det är 7-8 grader varmt!

Vatten är bland det viktigaste för bina nu på våren, förutom det pollen de kan hitta – och det skall inte vara rent vatten, utan vatten som innehåller något extra, t ex kalk från murbruk.

P1020530x

 

P1020492

P1020503

 

Nybörjarkurs i biodling

Posted on

Om du bor i närheten av Tumba och är intresserad av bin, så finns chansen att gå på en nybörjarkurs som startar den 26:e januari. Läs mera här: http://www.tumbabiodlarna.se/

Bedrövlig sommar

Posted on

Nu är det kanske dags för en första summering av biåret. Bedrövligt är ordet som kommer spontant. Kallt och regnigt väder som har ställt till det med svärmbenägenhet och unikt låg honungsskörd. Mina bin har gjort någonstans mellan 1/4 och 1/3 av den honung som borde ha producerats en normal sommar. Det mesta har de tillverkat under de soliga och varma augustiveckorna.

Jag väntade i det längsta med att skatta, men ville heller ta för stora risker med invintringen så jag skattade för en vecka sedan och började sedan genast att ge vinterfoder. Varroakontroller visar låg eller ingen infektion och det har jag nog vårbehandling plus ynglingsuppehåll att tacka för. Nu börjar honungshanteringen; ett klibbigt, tungt och egentligan ganska tråkigt arbete, tycker jag. Det roliga med bina är ju just bina! Å andra sidan är det uppmuntrande med kundernas intresse för och uppskattning av den goda och försiktigt hanterade honungen :-).

En gammal rostfri kaffetunna är en utmärkt ”separator” och bidrar till att silen inte så fort blir igensatt. Vaxrester flyter upp till ytan och honungen tappas ur nertill, nästan ren:

DSC00818

 

Det faktum att jag väntade ett par veckor längre med att skatta gav mig lite extra frustration – ljunghonung! Konsistensen är som en blandning mellan gelé och klister! Först är det segt att få ur vaxkakorna och sedan lägger det sig som geléklumpar i silen och måste masseras för att rinna igenom… Förhoppningsvis ger det en extra dimension till honungens smakpalett.

Ympen står i kylskåpet och snart skall den röras ner i upptappningstunnan. Först skall ett antal beställda burkar med nyslungat tappas upp. Ja, dvs att aller först skall burkarna inhandlas förstås, så i kväll går resan till hovleverantören, Freddy Duwe.

Jag började året med 5 samhällen. 2 dog, av olika anledningar. De 3 som blev kvar genererade 5 nya samhällen, så nu skall jag övervintra 8 samhällen i min lilla bigård. Det blir trångt! Egentligen hade jag tänkt övervintra hälften på landet, där de har stått under sommaren, men det är osäkert om bigården på landet kan vara kvar på samma plats nästa år.

Svärm på svärm och lite svält

Posted on Updated on

Svärmen vi fångade ogillade starkt att jag lade mig i hur de hade placerat sig. De rymde! Jag trodde att de hade bestämt sig för att stanna, så jag tog bort spärrgallret. Det var alltså dumt och det kan man förstå så här i efterhand. Ett ställe där någon river ens barnkammare är naturligtvis inget bra ställe att bo. Bäst att hitta ett annat ställe.

Helgen efter vi fångade den första svärmen, gick det en svärm även från det andra samhället på landet. Får säga att det är väldigt vänligt av bina att svärma på helgen när man har en chans att se det och ta hand om dem! Den här svärmen blev ordentligt nedstoppad i sin nya kupa, med spärrgaller i botten, och den är kvar. Nu har vi alltså sett en svärm gå. Det var inte fullt så maffigt som jag har föreställt mig, men det var klart fascinerande. Luften var verkligen full av bin! Gubben har fått ett betydligt större intresse för bina nu. Det var rätt kul att fånga svärm! Han tog också initiativ till att vi byggde ett dussin nya lådor.

När jag efter helgen gick igenom mina samhällen i stan, kunde jag konstatera att det i princip inte fanns yngel i något av dem och att den lilla avläggaren såg ut att vara på gränsen till svält. Jag frågade min mentor om det kunde vara så att de inte lade något eftersom de har så dåligt med mat. Nej, menade han, hans bin hade yngel så jag hade säkert inga fungerande drottningar. Hm, jag tyckte nog att jag hade läst någonstans att det kunde bli yngeluppehåll vid dåligt drag, så jag gjorde i ordning honungsvatten till alla samhällena. När jag kollade några dagar senare hade alla utom ett samhälle dragit ner allt honungsvatten, så jag gjorde en ny omgång till de svagaste samhällena. Vid nästa kontroll kunde jag konstatera att det nu fanns yngel eller ägg i alla samhällena. Det var alltså troligen dåligt drag som var orsaken till yngelbristen! Nu skall det förhoppningsvis bli drag, eftersom värmen äntligen verkar ha kommit. Den lilla avläggaren skall jag nog fortsätta att drivfodra lite, så den växer till sig ordentligt.

Under midsommarhelgen var bina vänliga nog att hålla sig lugna, så vi kunde ägna oss åt dotter och måg som var på besök.

Helgen som gick var det dags igen. Lördagen skulle ägnas åt fågelskydd till jordgubbar, ogräsrensning och genomgång av samhällena på landet. Av en händelse lade jag märke till att det surrade väldigt i äppelträdet. Konstigt tänkte jag, det är ju utblommat sedan länge. När jag tittade upp såg jag en jättesvärm i trädet!
DSC00376x
Vi gjorde i ordning en sopsäck som vi trädde över en ring av styv metalltråd, från ett gunnebostängsel. Det fungerade jättebra som fångstanordning, men man skall inte låta bina vara kvar i säcken! Jag hade läst om sopsäcksfångare på nätet, men där stod bara att om man skall ha bina i den någon längre tid skall man sätta in en slang och blåsa upp den. Det skulle inte bli någon längre tid – jag skulle ju bara plocka ihop materialet till en ny kupa – så jag lade säcken i skuggan på marken bakom huset. Där är fuktigt och svalt. När jag sedan hällde ner bina i kupan såg det ut som att 2/3 var döda. Man skall alltså inte alls förvara bina i sopsäcken, utan de skall genast ner i en kartong eller hink med nät eller liknande, om man inte har en kupa redo. Nu kvicknade de efterhand till, så det var inte så illa. Vad som däremot var illa, var att jag inte hade mer än ett spärrgaller över och det använde jag när vi fångade resten av svärmen. Vi trodde att vi hade missat drottningen när det kvarvarande gänget satte sig i klase igen – en betydligt mindre klase men ändå en mycket tydlig klase.

Nu stod jag med efterfångsten i två lådor med spärrgaller under och den halvdöda stora mängden i en tomlåda på gallerbotten. Jag sprayade dem med vatten och rörde om bland dem, så att alla skulle få luft. Till slut satte vi ihop de två enheterna till en, men spärrgallret kom ovanför de halvdöda bina. Det var en hel del trafik ut och in i kupan, så det såg ut som om de var nöjda. Det var de inte. Dagen efter hade de rymt. Det var synd på allt arbete och på en stor fin svärm. När jag tittade närmare på de enstaka bin som var kvar, kom jag fram till att det nog var Buckfastbin. I efterhand kom jag på hur jag borde ha gjort istället, i brist på spärrgaller, men då var det ju så dags! Jag var mån om att de halvdöda skulle få mycket luft och tyckte att det var bra att de låg på bottengallret, men jag borde istället ha lagt dem på ett insektsnät överst i kupan och lämnat en spalt där de kunde gå ner till de andra bina. Då skulle spärrgallret ha suttit längst ner och svärmen hade troligen stannat kvar.

Vi kan konstatera att vi i vart fall har lärt oss mycket av vårens alla svärmar! En viktig lärdom är att inte bry sig om att det är kallt – om bina sitter trångt skall de ha mer plats. Man måste öppna kupan oavsett kylan! Det är inte ok när ens egna bin svärmar. En annan lärdom är att alltid lägga spärrgaller i botten av en svärmkupa, och inte tro att flyttlusten är borta efter bara en vecka – om de inte har börjat inreda och fylla kuplådorna förstås. Då är de nog nöjda med det nya hemmet.

Svärmar och vardagsarbete

Posted on Updated on

Det känns som ett svärmår i år! En kollega beskrev det som att det är kallt och regnigt, bina gör inget annat än sitter i kupan och förökar sig. Det blir trångt när bina inte flyger och samlar så mycket, fler överlever och färre gör nytta. Då blir det svärmstämning.

Det svärmade på landet, men den lyckades vi fånga i rimlig mängd – några blev kvar men flög väl hem till samhället 2 meter bort. Denna svärm står nu och växer till sig, var det tänkt, men puckona började bygga från locket och ner i lådan jag använde som tratt. Till slut fick jag bli lite bestämd. Jag bröt loss deras vildbyggen och i mån av förmåga monterade jag dem i ramar. Majoriteten gick inte så bra. Dem slängde jag ner i botten. De får ta hand om ynglen som de kan, dvs att bina äter upp dem så att protein och energi kan användas till nya yngel.

Det svärmade även i stan, men det fick vi veta först efter 5 dagar, då svärmen satt i en grannes skorsten. Illa! Drottningen och två koppar bin kunde bärgas och föras hem. Den ”svärmen” blev efterhand en flygbiavläggare, eftersom jag satte drottningen där modersamhället stod och flyttade modern en bit åt sidan. Där är nu full fart!

Jag försöker också göra små avläggare för att få drottningar. Jag vill ha produktiva drottningar, så tillväxten i de små avläggarna får avgöra vilka drottningar som sparas och används.

Mina kollegor pratade också om svält och därför kollade jag om några av mina samhällen kanske behövde stöd. De sista av mina fyllda foderramar har nu gått åt till det. Har inget kvar!

De små avläggarna på landet verkar frodas. De fick varsin extra halvlåda vid lördagens genomgång.

Birikedom

Posted on Updated on

I år planerar jag att ha drottningar i reserv. Det planerade jag även förra året, men då gick det inte så bra. För ändamålet gjorde jag en miniavläggare den 6:e maj. I lördags, den 23 maj, tyckte jag att de skulle få lite mer plats, så jag satte på en halv HLS-låda, som jag egentligen hade gjort för att få lättare skattlådor.

Den delade skattlådan blir sammanlagt 8 mm bredare än originallådan, men det kan jag leva med på sommaren när jag oftast bara har en polystyrenskiva som tak. Man skulle naturligtvis kunna såga av lika mycket av lådan så att måtten bibehålls, men det ger ju lite mer arbete och lite mindre utrymme i lådan. Så här ser den delade skattlådan ut:

DSC00343

När jag ändå var i bigården ville jag också kolla om jag kunde skära ut drönare i det stora samhället; mina ”ilskebassar”. Det var tur att jag kollade. Det var fullt av svärmceller i drönarramarna! Det var bara att sätta igång med den delning av samhället som jag hade planerat att göra i början av juni. Så nu har jag två ganska stora samhällen av lite ilskna, men väldigt vitala bin; snabbväxande samhällen, duktiga honungssamlare, och som dessutom klarar att försvara sig själva mot t ex framfusiga getingar. Om de klarar den asiatiska sammetsgetingen hoppas jag slippa få klarhet i… Det kanske är värt att ta deras grinighet, när de i övrigt verkar vara så bra ;-).

När jag var i utbigården på landet i söndags såg jag genom högbottnens baksidesnät att det myllrade av bin i det ena samhället, men jag förstod inte då vad det var jag såg. Innan vi skulle åka hem ville jag kolla samhällena. Jag var lite bekymrad med tanke på vad jag hade hittat i hembigårdens stora samhälle. Det var precis så illa som jag var rädd för – fullt av svärmceller även i dessa samhällen! I det första samhället såg jag ägg, så jag rev alla svärmceller, hoppas jag. I det andra samhället hade jag svårt att se ägg och hittade inte heller drottningen, så där lade jag ramarna med svärmceller åt sidan lite försiktigt medan jag undersökte. När jag hade börjat lägga ihop kupan igen ropade gubben på mig att jag skulle komma och titta – han hade upptäckt en svärm i ett träd mycket nära bigården. Som tur var hängde svärmen på nedersta grenen! Vi fångade den och jag kunde konstatera att det var förstasvärmen från det samhälle som jag just höll på att lägga ihop. Jag såg min märkta drottning. Det jag hade sett genom bottnens nät var allså samlingen inför att svärmen gick! Synd att jag missade att se skådespelet. Det lär vara en upplevelse.

Så nu har jag ett extra samhälle, som jag inte riktigt hade räknat med och två miniavläggare med svärmceller. Mitt innehav av samhällen har under maj månad mer än fördubblats i antal! Förmodligen stannar det inte vid detta, utan jag måste troligen ta avläggarmaterial från det av utbigårdens samhällen som ännu inte hade svärmat. Jag kanske använder materialet för att förstärka svärmen och dess modersamhälle, så att samhällena blir mer jämnstarka, istället för att göra ytterligare en avläggare. Det blir ju större honungsproduktion med lite större samhällen.

Tyvärr hade jag inte sinnesnärvaro att ta någon bild av svärmen. Gubben och jag konstaterade att det var mycket stress- och adrenalinpåslag under söndagskvällen! Vi var fortfarande helt utmattade under måndagen :-). Så här såg svärmen i alla fall ut i kartongen:

DSC00321

Svärmlusten verkar ha kommit tidigt i år, trots en kall vår – eller kanske pga den? Blomningen har ju pågått ovanligt länge och även om det har varit kyligt så har det ändå varit flygtemperatur för bina. Det som har saknats är väder för att öppna och kolla i kuporna, i vart fall för oss som jobbar på dagarna. Även ett par andra biodlare i vår förening har upplevt samma sak som jag. I år skall man kolla sina starka samhällen lite extra och göra avläggare för att hindra svärmning.

Nu måste jag fixa nya lådor, minst 10 st! Färdiga ramar har jag lyckats beställa, så det jobbet slipper jag den här gången.

I år kanske jag skall försöka sälja ett par avläggare. Jag vill ha ett fullt liv, men just nu är det lite väl fullt…