Lärdomar från förra säsongen

Posted on

Lärdomar från förra säsongen
Säsongen 2015 präglades av kyla och regn och därför var honungsskörden dålig. Säsongen 2016 var varm och solig och visst hade man väntat sig en fin skörd då? Det blev det inte, utan jag fick ytterligare en honungsskörd som var mindre än ett genomsnittsår. Varför blev det så?

Början av säsongen 2016 verkade bra, med honung att skörda redan innan midsommar och en bra tillväxt i samhällena. Sedan förändrades det. Det blev en fantastisk semestersommar, men det ansamlades ganska lite honung i mina bisamhällen. Kombinationen av torka och hetta var orsaken. Blommorna producerade en mindre mängd nektar pga torkan, vilket gjorde att bina inte kunde samla in lika stora mängder som ett normalt år.

Hettan gjorde att bina i högre grad behövde ventilera kupan för att hålla temperaturen nere. Detta gör bina genom att stå och fläkta med vingarna för att skapa en luftström som för ut den varma luften ur kupan. Det säger sig själv att det förbrukar mycket energi och en stor del av den lilla mängden insamlad nektar gick åt för att driva denna ”fläktmotor”.

Den dåliga tillgången på nektar fick en annan negativ effekt. Ett dåligt drag ger liten äggläggning och lite återväxt. De bin som skulle bli vinterbin föddes inte upp.

Vad jag borde ha gjort, men som jag missade, var att kompensera för det dåliga draget och drivfodra mina samhällen så att de stimulerades att dra upp de så viktiga vinterbina – något att komma ihåg till ett annat år.

Det finns en avsevärd risk att det blir större dödlighet den här vintern än vad jag har haft hittills. Det är ju en stor del väldigt gamla bin i samhällena, särskilt i min ena bigård och det är inte säkert att de överlever ända tills det framåt våren blir fart på återväxten igen. Bimassan kan bli för liten för att samhället skall klara att ta sig igenom den första delen av våren.

Annonser

Vårbestyr

Posted on Updated on


Nu har det varit goväder flera gånger och bina flyger ordentligt. De hämtar inte bara vatten, utan mängder av pollen. Ett samhälle hade en otrolig pollenrush – massor av pollenbin på ingång:

P1020539x

Jag tittade lite i samhällena i förra veckan, för att se om det var kris med foder, men igår var det dags att titta ordentligt eftersom det var en varm dag och jag var hemma och hade tillfälle. Ett av samhällena är litet och har haft utsot i kupan. Tråkigt, men det fanns lite, lite yngel och de flyger, så jag håller tummarna för att de skall repa sig. Ett annat samhälle är så stort att jag måste dela det så snart det är möjligt. Översta lådan:

P1020544

Andra lådan:

P1020543

Det är det samhälle som flyger redan vid 7-8º. De gillade inte att jag störde dem. Mellan översta och andra lådan hittade jag en väldigt död och intorkad mus. Det går inte att veta om det var bina som tog den av daga, eller om det var oxsalsyreförångningen i höstas, men det är en påminnelse om att vara uppmärksam på risken med möss i bikupan. Oxalsyreförångning kan ha andra goda effekter förutom att bekämpa varroa 🙂 .

P1020554

Jag tog bort några bottenlådor, satte på en extra låda på det stora samhället och på en av förra årets avläggare. Flyttade foder från ett samhälle med onödigt mycket, till ett som hade oroväckande lite och gav alla en dos Apiguard.

Idag testade jag min hembyggda ångvaxsmältare.

Principen är inte min egen idé – den har jag hittat på nätet – men jag har byggt delarna av spillvirke och sådant som jag hade liggande, så det kostade inget extra. Ångtvättaren, som här får leverera själva ångan, har vi haft i många år. Delarna nerifrån och upp är:
– uppfångningsbricka
– avståndssarg, som jag annars använder till lite av varje
– sarg med ånginlopp och handduk för finsilning. Inloppet har jag borrat så att det lutar lite nedåt, så att det inte skall rinna in vax i det.
– grovsilningsnät (bottennät) i ram av lister och plywoodspill
– ytterligare en avståndssarg, eftersom jag inte visste hur mycket material som skulle trilla ner.
På detta satte jag sex lådor med ramar och tre spärrgaller. Ovanpå detta ett lock av plywood och en sarg för att fördela trycket från spännbandet.

P1020546

P1020550

Ångtvättaren hade ett tufft jobb att få upp värmen i stapeln. Det tog 1,5-2 timmar innan det började komma vax. Först kom det sockervatten, eftersom några av ramarna innehöll gammalt foder. Det var ramar från ett samhälle som dog förra året. När det slutade komma vax öppnade jag stapeln och började skrapa rent ramar. Jag hann bara skrapa rent fem lådor innan det hade kallnat så mycket att det var orimligt svårskrapat, så jag fick ånga på den sista lådan en extra gång. Pupporna från de sex lådorna fyllde en liten trädgårdskorg.

P1020575

För att få det sista vaxet genom handduken (finsilen) fick jag ånga på ytterligare en gång, men då fick jag helt ren vax.

Lärdomen av dagens övning är att detta fungerar, men jag skall inte ånga fler än fem lådor i taget och helst bara fyra. Om jag har lite brått att bli klar skall jag inte finsila genom handduk, utan göra finsilningen som en separat övning.

 

Bivåren är här!

Posted on Updated on

Sedan mitten av mars har bina varit igång alla dagar som är tillräckligt varma. Ett av samhällena flyger så snart det är 7-8 grader varmt!

Vatten är bland det viktigaste för bina nu på våren, förutom det pollen de kan hitta – och det skall inte vara rent vatten, utan vatten som innehåller något extra, t ex kalk från murbruk.

P1020530x

 

P1020492

P1020503

 

Nybörjarkurs i biodling

Posted on

Om du bor i närheten av Tumba och är intresserad av bin, så finns chansen att gå på en nybörjarkurs som startar den 26:e januari. Läs mera här: http://www.tumbabiodlarna.se/

Bedrövlig sommar

Posted on

Nu är det kanske dags för en första summering av biåret. Bedrövligt är ordet som kommer spontant. Kallt och regnigt väder som har ställt till det med svärmbenägenhet och unikt låg honungsskörd. Mina bin har gjort någonstans mellan 1/4 och 1/3 av den honung som borde ha producerats en normal sommar. Det mesta har de tillverkat under de soliga och varma augustiveckorna.

Jag väntade i det längsta med att skatta, men ville heller ta för stora risker med invintringen så jag skattade för en vecka sedan och började sedan genast att ge vinterfoder. Varroakontroller visar låg eller ingen infektion och det har jag nog vårbehandling plus ynglingsuppehåll att tacka för. Nu börjar honungshanteringen; ett klibbigt, tungt och egentligan ganska tråkigt arbete, tycker jag. Det roliga med bina är ju just bina! Å andra sidan är det uppmuntrande med kundernas intresse för och uppskattning av den goda och försiktigt hanterade honungen :-).

En gammal rostfri kaffetunna är en utmärkt ”separator” och bidrar till att silen inte så fort blir igensatt. Vaxrester flyter upp till ytan och honungen tappas ur nertill, nästan ren:

DSC00818

 

Det faktum att jag väntade ett par veckor längre med att skatta gav mig lite extra frustration – ljunghonung! Konsistensen är som en blandning mellan gelé och klister! Först är det segt att få ur vaxkakorna och sedan lägger det sig som geléklumpar i silen och måste masseras för att rinna igenom… Förhoppningsvis ger det en extra dimension till honungens smakpalett.

Ympen står i kylskåpet och snart skall den röras ner i upptappningstunnan. Först skall ett antal beställda burkar med nyslungat tappas upp. Ja, dvs att aller först skall burkarna inhandlas förstås, så i kväll går resan till hovleverantören, Freddy Duwe.

Jag började året med 5 samhällen. 2 dog, av olika anledningar. De 3 som blev kvar genererade 5 nya samhällen, så nu skall jag övervintra 8 samhällen i min lilla bigård. Det blir trångt! Egentligen hade jag tänkt övervintra hälften på landet, där de har stått under sommaren, men det är osäkert om bigården på landet kan vara kvar på samma plats nästa år.

Svärm på svärm och lite svält

Posted on Updated on

Svärmen vi fångade ogillade starkt att jag lade mig i hur de hade placerat sig. De rymde! Jag trodde att de hade bestämt sig för att stanna, så jag tog bort spärrgallret. Det var alltså dumt och det kan man förstå så här i efterhand. Ett ställe där någon river ens barnkammare är naturligtvis inget bra ställe att bo. Bäst att hitta ett annat ställe.

Helgen efter vi fångade den första svärmen, gick det en svärm även från det andra samhället på landet. Får säga att det är väldigt vänligt av bina att svärma på helgen när man har en chans att se det och ta hand om dem! Den här svärmen blev ordentligt nedstoppad i sin nya kupa, med spärrgaller i botten, och den är kvar. Nu har vi alltså sett en svärm gå. Det var inte fullt så maffigt som jag har föreställt mig, men det var klart fascinerande. Luften var verkligen full av bin! Gubben har fått ett betydligt större intresse för bina nu. Det var rätt kul att fånga svärm! Han tog också initiativ till att vi byggde ett dussin nya lådor.

När jag efter helgen gick igenom mina samhällen i stan, kunde jag konstatera att det i princip inte fanns yngel i något av dem och att den lilla avläggaren såg ut att vara på gränsen till svält. Jag frågade min mentor om det kunde vara så att de inte lade något eftersom de har så dåligt med mat. Nej, menade han, hans bin hade yngel så jag hade säkert inga fungerande drottningar. Hm, jag tyckte nog att jag hade läst någonstans att det kunde bli yngeluppehåll vid dåligt drag, så jag gjorde i ordning honungsvatten till alla samhällena. När jag kollade några dagar senare hade alla utom ett samhälle dragit ner allt honungsvatten, så jag gjorde en ny omgång till de svagaste samhällena. Vid nästa kontroll kunde jag konstatera att det nu fanns yngel eller ägg i alla samhällena. Det var alltså troligen dåligt drag som var orsaken till yngelbristen! Nu skall det förhoppningsvis bli drag, eftersom värmen äntligen verkar ha kommit. Den lilla avläggaren skall jag nog fortsätta att drivfodra lite, så den växer till sig ordentligt.

Under midsommarhelgen var bina vänliga nog att hålla sig lugna, så vi kunde ägna oss åt dotter och måg som var på besök.

Helgen som gick var det dags igen. Lördagen skulle ägnas åt fågelskydd till jordgubbar, ogräsrensning och genomgång av samhällena på landet. Av en händelse lade jag märke till att det surrade väldigt i äppelträdet. Konstigt tänkte jag, det är ju utblommat sedan länge. När jag tittade upp såg jag en jättesvärm i trädet!
DSC00376x
Vi gjorde i ordning en sopsäck som vi trädde över en ring av styv metalltråd, från ett gunnebostängsel. Det fungerade jättebra som fångstanordning, men man skall inte låta bina vara kvar i säcken! Jag hade läst om sopsäcksfångare på nätet, men där stod bara att om man skall ha bina i den någon längre tid skall man sätta in en slang och blåsa upp den. Det skulle inte bli någon längre tid – jag skulle ju bara plocka ihop materialet till en ny kupa – så jag lade säcken i skuggan på marken bakom huset. Där är fuktigt och svalt. När jag sedan hällde ner bina i kupan såg det ut som att 2/3 var döda. Man skall alltså inte alls förvara bina i sopsäcken, utan de skall genast ner i en kartong eller hink med nät eller liknande, om man inte har en kupa redo. Nu kvicknade de efterhand till, så det var inte så illa. Vad som däremot var illa, var att jag inte hade mer än ett spärrgaller över och det använde jag när vi fångade resten av svärmen. Vi trodde att vi hade missat drottningen när det kvarvarande gänget satte sig i klase igen – en betydligt mindre klase men ändå en mycket tydlig klase.

Nu stod jag med efterfångsten i två lådor med spärrgaller under och den halvdöda stora mängden i en tomlåda på gallerbotten. Jag sprayade dem med vatten och rörde om bland dem, så att alla skulle få luft. Till slut satte vi ihop de två enheterna till en, men spärrgallret kom ovanför de halvdöda bina. Det var en hel del trafik ut och in i kupan, så det såg ut som om de var nöjda. Det var de inte. Dagen efter hade de rymt. Det var synd på allt arbete och på en stor fin svärm. När jag tittade närmare på de enstaka bin som var kvar, kom jag fram till att det nog var Buckfastbin. I efterhand kom jag på hur jag borde ha gjort istället, i brist på spärrgaller, men då var det ju så dags! Jag var mån om att de halvdöda skulle få mycket luft och tyckte att det var bra att de låg på bottengallret, men jag borde istället ha lagt dem på ett insektsnät överst i kupan och lämnat en spalt där de kunde gå ner till de andra bina. Då skulle spärrgallret ha suttit längst ner och svärmen hade troligen stannat kvar.

Vi kan konstatera att vi i vart fall har lärt oss mycket av vårens alla svärmar! En viktig lärdom är att inte bry sig om att det är kallt – om bina sitter trångt skall de ha mer plats. Man måste öppna kupan oavsett kylan! Det är inte ok när ens egna bin svärmar. En annan lärdom är att alltid lägga spärrgaller i botten av en svärmkupa, och inte tro att flyttlusten är borta efter bara en vecka – om de inte har börjat inreda och fylla kuplådorna förstås. Då är de nog nöjda med det nya hemmet.

Svärmar och vardagsarbete

Posted on Updated on

Det känns som ett svärmår i år! En kollega beskrev det som att det är kallt och regnigt, bina gör inget annat än sitter i kupan och förökar sig. Det blir trångt när bina inte flyger och samlar så mycket, fler överlever och färre gör nytta. Då blir det svärmstämning.

Det svärmade på landet, men den lyckades vi fånga i rimlig mängd – några blev kvar men flög väl hem till samhället 2 meter bort. Denna svärm står nu och växer till sig, var det tänkt, men puckona började bygga från locket och ner i lådan jag använde som tratt. Till slut fick jag bli lite bestämd. Jag bröt loss deras vildbyggen och i mån av förmåga monterade jag dem i ramar. Majoriteten gick inte så bra. Dem slängde jag ner i botten. De får ta hand om ynglen som de kan, dvs att bina äter upp dem så att protein och energi kan användas till nya yngel.

Det svärmade även i stan, men det fick vi veta först efter 5 dagar, då svärmen satt i en grannes skorsten. Illa! Drottningen och två koppar bin kunde bärgas och föras hem. Den ”svärmen” blev efterhand en flygbiavläggare, eftersom jag satte drottningen där modersamhället stod och flyttade modern en bit åt sidan. Där är nu full fart!

Jag försöker också göra små avläggare för att få drottningar. Jag vill ha produktiva drottningar, så tillväxten i de små avläggarna får avgöra vilka drottningar som sparas och används.

Mina kollegor pratade också om svält och därför kollade jag om några av mina samhällen kanske behövde stöd. De sista av mina fyllda foderramar har nu gått åt till det. Har inget kvar!

De små avläggarna på landet verkar frodas. De fick varsin extra halvlåda vid lördagens genomgång.