Hösten 2022
Efter ett mycket ansträngande år, med färdigställande av vårt bygge och därpå följande avveckling av vårt andra boende, så har jag i princip kommit ikapp med årets biarbete. Honungen är slungad och bina har fått sin vintermat. Honungsskörden blev ganska bra i år, trots att jag nu har färre samhällen. Allt är upptappat och klart, pust! Precis som förra året gav hösthonungen mest. Ljunghonung är en plåga att slunga, men ljungen är rätt produktiv och räddar skörden.
Nu har jag mest hösthonung i lager, men också ett mindre antal burkar av försommarhonung och sommarhonung.
Livet är fullt…
Livet är fullt så det svämmar över och jag hinner inte med att skriva om min biodling. 2019 var ett riktigt dåligt år när det gäller honung. Skörden blev liten och min nya motordrivna slunga kändes inte helt motiverad. 2020 var inte så mycket bättre, men det blev i alla fall lite mer än 2019.
För tillfället har jag i lager:
– nyslungad honung, som ännu inte är upptappad
– kristalliserad honung
– några honungskakor som lämpar sig för kakhonung
Summering
2017 blev just ett så bra skördeår som jag var rädd för. Jag skördade ca 350 kg honung, som jag sedan slungade i min handvevad slunga. Det blir lite motion! Nå, all honung slungade jag inte. Uppskattningsvis 30 kg sålde jag som kakhonung. Det var roligt med de nya kunderna som ville ha honungen på ett annat sätt än i burk 🙂 – välkomna tillbaka! I slutet av säsongen fick jag också lite överraskande en beställning på ganska många små burkar och en fråga om jag kan göra smaksatt honung till nästa år. Det ska jag naturligtvis göra! Jag ska bara komma underfund med bästa sättet att göra just den smaksättningen…
Det blev en hel del ljunghonung och med manuell slunga och liten biodling som inte kan bära inköp av specialredskap, så blev det ett slit! Jag hade medvetet sparat gamla, mer eller mindre svarta, ramar till den sista honungsskörden. Dessa vaxkakor är ju starkare och tål mer brutal behandling, än fina ljusa kakor. Trots massaker, så fick jag inte ut all honung och jag beställde en press. Det är en vanlig fruktpress och den rymmer ungefär en hink frukt, eller vax. Fast man ska inte fylla den med vax – då blir det svårt att få ut pressresterna! Leveransen blev försenad och jag kunde bara prova den på täckvax som redan hade börjat stelna. Det var dock en lovande test.
En del av täckvaxet satte jag i en behållare som jag ställde ovanpå ramarna i ett samhälle och med en tomlåda omkring, förstås. Tanken var att bina skulle slicka rent vaxet – det fungerade förra året – men det lyckades inte så bra den här säsongen. Ja, dvs bina slickade nog rent och återanvände nog också vaxet i viss utsträckning, men det blev ändå inte som jag tänkte det…
Den nedre bilden påminner mig om gaddlösa bins vaxbyggen 🙂
Bina förökade sig ”som vanligt” och 2017 invintrade jag ytterligare ett par samhällen fler än året innan och dessutom sålde jag ett rätt stort samhälle i slutet av säsongen. Jag har inga ambitioner att skaffa många samhällen och börjar väl tycka att gränsen närmar sig nu – men jag har redan i princip sålt slut på all honung, så det finns efterfrågan på mer. Eftersom jag också vill göra andra saker än att hantera bin och honung, så är det lite kluvet.
Den gångna säsongen gjorde jag något som var så rätt att det ska jag fortsätta med. Jag odlade så många små ”drottningsamhällen” jag kunde. Jag tog vara på allt överskott av viseceller som bina gjorde när jag delade ett samhälle, eller gjorde drottningavläggare. Jag gjorde småavläggare med det enda syftet att ha drottningar i reserv. När jag tog bort ett par gamla drottningar, så nöp jag dem inte genast, utan även de fick bygga upp småsamhällen. Dessa drottningar producerade naturligtvis yngel, som kunde förstärka det sålda samhället och till slut slog jag ihop alla småsamhällena med mina två nya samhällen, så att jag fick riktigt starka samhällen att invintra. Reservdrottning fick jag också behov av – och hade alltså tillgång till – när det visade sig att ett samhälle blev drottninglöst i slutet av augusti. De avsatta drottningarna hjälpte naturligtvis också till att öka bigårdens yngelproduktion och de var dessutom en försäkring, om deras gamla samhällen skulle misslyckas med att få fram en ny äggläggande drottning.
När jag behandlar mina bin med oxalsyra, så förångar jag oxalsyran med en varrox. Jag har alltid tyckt att det var irriterande att behöva ha ett bilbatteri för att driva den och har försökt hitta lösningar som gör att jag kan använda el från ett eluttag istället. Jag har ju båda mina bigårdar i anslutning till hus med el. Nu har jag äntligen fått till en lösning jag gillar. Jag köpte en 12V transformator från Amazon, den klarar 40A, och byggde en låda till den. Från början tänkte jag använda en vanlig stickkontakt, men eftersom + och – är väsentliga för 12V, så blev det till slut flatstift istället. En strömbrytare är väldigt smidigt att ha. Nu tar strömmen inte slut! Apparaten är: KeerSen DC 12V 40A 480W
Summeringen blir att det blev mycket jobb, men det mesta gick rätt bra.
Nu är honungen äntligen silad!
Årets första skattning är gjord och honungen är äntligen färdigsilad. Tänk att jag varje år glömmer hur mycket arbete och tid det tar att få honungen klar för tappning på burk! I förrgår silade jag honung till halv två på natten, eftersom jag hade lovat att ha honung till försäljning dagen efter. I natt höll jag på till framåt 3-tiden, eftersom jag skulle åka från landet och ha honung med mig. Det tar rätt lång tid att jaga 50 kg honung genom en sil. Arbetet är inte ens klart med det. Nu är det bara nyslungad, dvs flytande honung. Sedan kommer ympning/rörning för att få rätt konsistens vid kristalliseringen.
Som liten hobbybiodlare så kan man inte hålla sig med maskiner, utan får använda ”knogfett” som min gamla mor brukade säga. Egentligen vill jag inte ens använda maskiner, men jag har råkat få lite fler bin och om det här blir en bra honungssommar så blir det mycket jobb! Det kan bli 3-400 kg att hantera manuellt om det vill sig illa/bra… Nå, den utmaningen tar jag om och när den kommer 🙂 !
Tills vidare kan jag bara konstatera att man blir glad av doften av honung och vax…
Lite nytt material
I år hade jag tänkt att jag skulle få fram lite drottningar, för byte av gamla damer och som reserv. Naturligtvis också för mitt eget höga nöje 🙂 ! Som vanligt tänker jag genast på vilken ”teknisk” lösning som vore bra. Det resulterade i en (eller fyra) lådor med lösa mellanväggar, en botten med fyra utgångar och en liten demokupa. Jag ville se en drottning kläckas! Det lyckades inte vid första försöket, men som jag trodde så var det rätt bra underhållning under midsommarhelgen 😉 .
Här är lådan med lösa mellanväggar. Varje sektion rymmer 2 ramar och är tänkt som parningskupa. När den nya drottningen har blivit äggläggande kan man antingen flytta henne till ett samhälle eller en avläggare, eller ta bort en mellanvägg i lådan och ge henne mer utrymme.
Jag har också läst att upphetsningen i samhället inte blir så stor om man borstar ner bina framför kupan, i st f ner i lådan igen (när man t ex skattar ram för ram). Det var värt att testa tyckte jag och gjorde en ”svärmbräda”.
Med en ”förlängningsdel” som kan vridas runt, så kan brädan anpassas till kupans höjd.
Det verkade faktiskt som att det blev lugnare när jag borstade ner bina på brädan, så det tänker jag nog fortsätta med.
Ett ”sjungande” samhälle!
En kväll gick jag upp till min bigård för att som hastigast titta till bina och se om allt verkade ok. Jag skulle kolla dem ordentligt dagen efter och ville titta genom täckplasten för att se om jag behövde ta fram fler lådor. När jag tittade i en av kuporna hörde jag ett märkligt kuttrande ljud. När jag knackade på kupan tystnade det ett par sekunder för att sedan börja igen. Jag sökte på nätet för att se om jag kunde få reda på vad det var – jag var orolig att det var upptakten till svärmning. Det tog en stund innan jag hittade någon som skrev om samma slags ljud, men till slut hittade jag ett ställe:
http://bwrangler.litarium.com/hive-song/
Jag fick däremot ingen förklaring till varför samhället gör ett sådant ljud.
När jag kollade samhället dagen efter, så fanns inga tecken alls på någon förestående svärmning. Det är mitt största, mest vitala och produktiva samhälle.
En bra pryl!
Min drottninglåda – så kallar jag den – är en av de bästa sakerna jag har tillverkat för min biodling. Jag är lite klumpig, dels pga att mina händer inte är riktigt som de ska och dels för att jag ibland agerar snabbare än jag tänker… För att slippa bekymra mig om drottningens säkerhet när jag går igenom mina samhällen så byggde jag en liten låda för två ramar:
I lådan parkerar jag den ram som drottningen går på och eventuellt den ytterligare ram som jag kan behöva parkera för att komma åt att undersöka samhället. Drottningen är i tryggt förvar, utan att jag behöver fånga henne och riskera att skada henne då. Lådan kan också användas som parningskupa. Det finns en hållare anpassad för en PET-flaskas botten, med en enkel lucka så att jag kan fylla på foder och det finns ett litet flusterhål. Nät i botten och med de tvärställda brädbitarna så står lådan stadigt.
Ett handtag är det enda jag saknar på min drottninglåda, men det är ju lätt att komplettera med det.
Fortfarande liv i alla samhällena!
Det ovanligt livliga samhället verkar må utmärkt. De har varit ute och bajsat flera gånger sedan mitten av februari och kupan är rejält nedskitad! Ibland kunde de kravla sig ut, men inte flyga. För ett par dagar sedan var det riktigt varmt och då öppnade jag kupan, efter att ha konsulterat min mentor.
Det fanns täckt arbeteryngel på åtminstone en ram. Lådan med resterna av vinterfodret var ren, medan de två lådorna (HLS) nedanför var lite nedsmutsade. Inte illa alls, men jag bytte de två lådorna mot en ren låda med rena och fina utbyggda ramar. Sedan fick de också lite extra foder; 50% sockerlösning – efter rekommendation från min mentor. Ur ren fodersynpunkt behövdes det inte, men om det är till nytta för dem så är det bra. Detta är ett piggt samhälle, med en ung drottning.
Det skall bli intressant att se hur det här samhället utvecklas i år. Det extremt ”vitala” draget, som jag fick med en efterdrottning för några år sedan, verkar fortfarande sitta i – till min stora glädje! Jag har hellre vitala bin som inte är utpräglat snälla, än sega bin som är väldigt hanterbara…
Nu är det lite liv i luckan!
Det här samhället har jag varit lite orolig för. De har varit onormalt aktiva varje gång jag har kollat under hösten/vintern. Jag har ju bara kollat ett par, tre gånger, men då har de krallat överallt och varit väldigt livliga. De verkar köldtåliga, eftersom de var ute idag, när det bara är 7-8º varmt. Skönt att de kunde ta sig ut och rensa. De äter ju mer när de är så aktiva och då blir det mer i tarmen.
Alla mina samhällen lever än så länge. Vi får väl se hur det går vid vårutvecklingen…
Lärdomar från förra säsongen
Lärdomar från förra säsongen
Säsongen 2015 präglades av kyla och regn och därför var honungsskörden dålig. Säsongen 2016 var varm och solig och visst hade man väntat sig en fin skörd då? Det blev det inte, utan jag fick ytterligare en honungsskörd som var mindre än ett genomsnittsår. Varför blev det så?
Början av säsongen 2016 verkade bra, med honung att skörda redan innan midsommar och en bra tillväxt i samhällena. Sedan förändrades det. Det blev en fantastisk semestersommar, men det ansamlades ganska lite honung i mina bisamhällen. Kombinationen av torka och hetta var orsaken. Blommorna producerade en mindre mängd nektar pga torkan, vilket gjorde att bina inte kunde samla in lika stora mängder som ett normalt år.
Hettan gjorde att bina i högre grad behövde ventilera kupan för att hålla temperaturen nere. Detta gör bina genom att stå och fläkta med vingarna för att skapa en luftström som för ut den varma luften ur kupan. Det säger sig själv att det förbrukar mycket energi och en stor del av den lilla mängden insamlad nektar gick åt för att driva denna ”fläktmotor”.
Den dåliga tillgången på nektar fick en annan negativ effekt. Ett dåligt drag ger liten äggläggning och lite återväxt. De bin som skulle bli vinterbin föddes inte upp.
Vad jag borde ha gjort, men som jag missade, var att kompensera för det dåliga draget och drivfodra mina samhällen så att de stimulerades att dra upp de så viktiga vinterbina – något att komma ihåg till ett annat år.
Det finns en avsevärd risk att det blir större dödlighet den här vintern än vad jag har haft hittills. Det är ju en stor del väldigt gamla bin i samhällena, särskilt i min ena bigård och det är inte säkert att de överlever ända tills det framåt våren blir fart på återväxten igen. Bimassan kan bli för liten för att samhället skall klara att ta sig igenom den första delen av våren.
Bisurr 